Mitt hem var invaderat av skepp som seglade runt i hallen
i skallen
på min toa satt tatuerade sjömän och käkade spik
den ena var den andre lik
sjömän under tandkrämen
sängen
och gardinerna

Blev jag sjömansgossens lilla lilla vän väntande på strand?
en sån som höll ihop världen åt andra
slog ut som en pion på ålderns höst
Jamen du vet
en sån där snäll människa som stått å väntat på sin tur
när sju sjösjuka jättetöntiga sjömän trillar omkull och sjunger jag är så full?

Ett skepp kommer lastat med all min kärlek till mig själv vill jag ha den?
jag är till 75 procent vatten
jag är böljan den blå
jag är stenhård
havet behöver mig

Några darriga Vattenskräddare har lagt till vid bryggan
jag ser dem rivstarta
en liten knyck rakt upp några millimeter
rycker till som ett morrhår
stöts bort från varandra
krockande i sina egna vattencirklar
om jag kisar ser de ut som trasiga bokstäver på glid

Molnen speglar sig lågmält
gråväder luddigt lent gråväder
himmel och vatten tycks eniga
väntar och vilar och tomglor

Det finns hopp på gatan där jag bor
finns godmorgon till Lindstrand Thoren och Jakobsson
Godmorgon till mopsen
Cockerspanielarna
godmorgon till solen
Godmorgon Godmorgon till att folk tycker olika
hälsar olika
äter olika
Ett skepp kommer lastat med
apelsiner endorfiner vänlighet och förändringspotential
God Morgon !








Börjar
pluttregna
plutt plutt men jag sätter mig under bryggan som skydd
vattnet har bett mig skriva om sig
hopkurad sitter jag
pennan raspar mot pappret
ensamt är seendet
några Abborrar snirklar bland näckrosorna
tystnaden är en famn för regnet
Trollsländor vilar på pekiga strån
bruna blommor sitter längst ut och böjer bågar

Jag känner barnets skräcklängtan i magen
Kanske finns något okänt under vattenytan?
Näckrosbladen breder vänligt ut sina öar av gröna hjärtan
en del frasiga i kanterna
brunfläckiga och gula
lyser till mot djupets svärta
en tonad tung himmelsbotten

Allt är nära här
fötterna har redan lämnat rummet
men ändå står hon och lyser bort rullatorn
lyser bort allt förfall för min skull så jag inte ska bli rädd
omtanken gör ont

Ser rotens fäste bland alger och stenar
stjälkarna gungar i osynlig vind
några stenar ger kluckande ljud tycker jag först
sedan hörs tydliga suckar

Du säger att jag inte behöver vara nervös för att du ska dö i mina armar för du har ett larm!
hela lägenheten är ett skepp
känner farkosten skimra under tapeten
allt är färdigt och enkelt
en välspelad tango med raspigt ljud som försvinner då och då som en ubåt
en gånglåt ett hej då å förlåt
men jag älskade dig på mitt eget sätt
sådär vackert som när två människor tar avsked

Jag mikroblundar och känner hur golvet gungar
i det lilla köket för en person
trasan och diskborsten
kylskåpet och spisen
salt och peppar i samma mortel

om vi inredde våra liv med endast det livsnödvändiga....
kunde du säga Godmorgon godmorgon
och vippa med ögonfransarna