Var går den röda tråden? Jag känner till människor som är tematiskt lagda.
Som kan skriva sina texter utefter olika teman.
Det kan inte jag.
Det skulle vara lika omöjligt som att kunna skriva en dikt om en person, på beställning.
Var går den röda tråden?
Jag hoppas att den finns där, HOPPAS HOPPAS! Håller mina tummar hårt!
Jag fortsätter att skriva om mig själv...
Är jag mig själv närmast, under denna tidperiod? Återigen, en retorisk fråga, då jag finner mig själv väldigt ensam. I allafall, i själen. Men vänta! Under denna tidsperiod, finns det ngn där för mig. Som ställer upp! Utan denna ngn, hade jag inte kunnat skriva på poeter.se , under denna tidsperiod. Jag lånade faktiskt hans dator, så gott som dagligen, under en lång tid, då jag inte ägde min egen dator. Och varför skrev jag då? Jo, för att få ut mina många...
Tankar. Struktrurerade, kaotiska, för många... Och de bidrog till mitt mående, kanske min kreativitet, eller PERSONLIGHET? Min personlighet; Väldigt introvert, och blyg!
Fortsättning följer...
13/6 2015
Vi får se, hur bra min text blir.
Vi får se,så att den inte flyr.
Så mycket,som jag vill skriva om.
Likt en fröpåses spill, som jag bokmärkt, inte gång på gång.
(Det skulle vara onödigt, då det endast behöver göras en gång, sedan har man den där, forever).

Och hur var det med den flyende texten?
Flyr den?
Eller stannar den kvar?
Minns jag vad jag skall skriva om?
En tanke och envar?
Flera tankar, vilket gensvar?

Nu börjar vi, tycker om en vi-form.
Därför skriver jag därefter.
I Vi-form existerar inte min depression.
Vi-form är så fritt.

Jag var på två internetsidor.
Poeter.se och sockerdricka.
Konceptet var detsamma, men det ena bara mer proffessionellt.
Nu börjar man få;
Lite distans till skrivandet.
Vad härligt!
Vilket klipp!
Kommentar till denna dikt; Självvärdering...
"Vi får se hur bra min text blir", ännu har jag år 2015, inte släppt tanken på hur bra min dikt blir.
Numera är den tanken en sporre i mitt skrivande. Jag skriver, får se hur bra texten blir och tänker sedan inte mer på det. Denna dikt påminner om den förra, då den i grund och botten har samma typ av innehåll, dock mindre desparation! "En Fröpåses spill" är en person som kallar sig så, på poeter. Det finns även en önskan här att min text inte flyr, men som sagt, ingen desparation, utan mer en tillit, till att det som händer, det händer. Den nya historien/det nya landet, som jag också kan kalla alternativa verkligheter, är här ; Vi-formen. Och i övrigt är min hjärna här, i ett bra skick! Så bra skick, att jag kallar antingen hjärnan för "Ett klipp", eller själva historiens händelse, i denna del av händelseförloppet!
Och men visst, är det så, att jag bryter skrivregler hela tiden när jag skriver.
Man kan undra VARFÖR?
De regler jag bryter, är dessa:
Väldigt många kommatecken, kanske för många?
Bryter ofta den röda tråden, och håller den inte.
Samt; Förklarar dikten/Texten/Den alternativa världen som jag skriver om, för läsaren, That is a big no no!
Långa texter, som jag anser vara dikter, andra kanske ser dem som långa texter BARA?
Skulle vara intressant, att veta om du tycker som jag, i mina värderingar av mig själv och mina texter/Dikter.
Det är sant, att jag fått meddelanden ifrån vissa människor/En publik, som har läst mina dikter, och sedan kommenterat. De har tillfört mycket.