scheiken lämnade sin ros

i öknen hon ensam blev

han flydde sin kos

gråtande hon läste hans brev

en annan han förälskat sig i

en som var bättre än hon

så det stod däruti

han gav ingen pardon

hon packade ägodelar i väska

på kamelen satte sig upp

med sig hon hade vätska

granskade karta under lupp

lång blev färden genom öken

innan hon till hamn kom

hon var inte alls nån fröken

inte alls såna symptom 

hon seglade till Nordan-land

till Svea Rike hon for

där hon träffade vänlig man

nu hon där bor

han om henne tog hand

hon trivdes som fisk i vatten

till mannen fick starka band

hur det gick sedan vete katten