När verksamheten efter en spelad pjäs tycks upphöra befinner jag mig i en ofattbar tystnad. Vi har besinnat en onåd att inte få verka utan en pjäs. Jag skulle ge vad som helst för något som ljuder eller något annat som bryter enformigheten. Just nu har jag blivit utsläppt i månljuset och få gå på vägen till Utkomsten den mark våra fötter normalt inte skall röra vid. Det är en mark som genererar det heliga vanvettet hos dem som nyttjar den och där man går utlämnad eftersom ingen helig förbarmar sig över oss. Ur denna verksamhetsväv kommer bara sång från den heliga synoden och när den tystnar blir allt bara ensamt. Jag får lov att leva vidare i ensligheten.