Ett liv kan ha grå perioder. Ett liv kan vara praktiskt inrättat. Men livets plan finner alltid sin väg.
Om man vill bygga in sig mellan murar, låtsas att säkerheten finns, då kommer jordbävningen förr eller senare, hur många säkerhets anordningar och vadderade väggar man än skapat.
När väggarna faller och dunklet övergår i skarpt ljus, sticker det i ögonen. Vidderna är svåra att tolka.
Djupt inne i själen finns minnena.
En vattendroppe har ytsänning och flyter inte ut, om man inte sticker hål på den.
Ett minne, ett koncept, har det ytspänning? Ett skyddande hölje?
Kan det ändra form och blandas upp?