Konsten att ta makten över sitt liv

Jag, en 66,årig transa. Född som man och som kämpat med det kvinnliga i mig som krävt att få uttryckas i min personlighet och som jag kämpat med så länge, har nu förändrats till att bli en tillgång istället i och med mitt nya synsätt på det

Ett par av mina transvänner i min transförening, FPES, har uttryckt sin tacksamhet för foldern som föreningen tryckt upp med rubriken

”Vi väljer inte att vara transor. Vi är det”

Nu säger jag istället

”Jag väljer att vara transa för att jag vill det.”

Ett uttalande som bland annat fick mig utesluten från en facebookgrupp då det blev alltför stötande för andra där.

Skillnaden kan tyckas vara hårfin men betyder att jag tar ansvar för mig själv och är inte längre ett offer för någon annans vilja eller omständighet.

Detta beslut har betytt en avsevärd befrielse för mig och en befrielse från de orsaker som resulterat i många depressioner under livet.

Jag kan även tänka mig att det skulle vara till gagn för andra människor också.

Till exempel skulle en alkoholist kunna säga till sig själv:

”Jag har valt att vara alkoholist men nu väljer jag inte detta längre utan jag väljer istället att vara nykterist då jag hellre vill det”

Eller:

Jag har valt att låta andra bestämma över mig men nu slutar jag med det och tar tillbaka makten och bestämmandet över mitt eget liv till mig själv.

Med denna typ av utfästelser slutar man småningom att vara ett offer och blir istället en som har makten över sitt egna liv. Precis som det ska vara! Om man nu vill ha det så?