Mina manliga förebilder, droghandlare och trollkarlar

min far lärde mig hur man löser problem med pistoler

och när jag växte upp lärde jag mig vad rasism var

jag föddes med ett mål, som fastnade på min hud

som var låsta i kedjorna, men inte låsta i pennan

men jag är större än det, jag är början och slutet

bland karusellernas enkelhet och idiotens depåer

har jag rest, har jag sett, har jag älskat och hatat

man kallar mig mångdimensionell drömmare…

med halvhjärtad vaniljkräm och mörkret i andra änden

ständigt på flykt med ett reträtt vykort i ösregn

jag fastnar mellan internt och externt

växlar mellan nära och långt bort

jag väljer bort dina avlagringar

i det varma, tomma skinnet

även om du faller, känner jag din luft

med billig rök av Chestfield

utplånar vi ljuset med våra armar

genom färgartade explosioner och drömmar

vi är tryckta äktenskapsbrott

med råa hjärtan av bortglömda träslag

ständigt på flykt med båten till Lake Superior

ur förhoppningar om kroppar som längtar

hela världen var ett hyper-Paris

med motvilja, värme, skam och äckel

kaffekoppar låg klistrade på bordet

barrträden doftade som snön gör om julen

bortglömda bland blod, lakan och stålar

våra händer med fötterna på gruset i parken

rymda från ambitioner, jagade prestationer

från trafikbelastade gator som slet upp Chaplin

bland avlägsna stjärnor i galaxer

av kärnved, svett och furu

vi var nånstans bortom det.