Nu är marken full av frost

och på de öppna fälten

sänker tranorna sig 

ner i ett sista vingslag

lyfter sen mot himlen

för att färdas bort

Åren går men tiden stannar

i årstidernas växelverkan

över sjön stiger en lätt dimma

när det kalla möter morgonen

skogen så tung och mörk

bredvid den väg jag vandrar

Det är som det ska

när en ny tid börjar gro

livet som är Du och jag

på en planet i ett hav

alltid på väg mot något

som för oss framåt