Redan medlem?
Logga in
VEM ÄR JAG ATT FÖRAKTA
Jag skärskådar mig inuti och utanpå
skavankerna är många ingen vacker syn
de flesta är dolda i hemliga låsta rum
där murar byggdes av skräckens barndom
irreparabla skador kan inte förnekas
ändå vill jag vara en medmänniska
vem är jag att förakta olycksbröder och systrar
utsatta ohörda osedda ömhetstörstande
drunknade i flaskan silens välsignelse
de kunde varit jag
Fri vers
av
Elisabeth Nilsson
Läst 337 gånger och applåderad av 12 personer Publicerad 2019-09-08 18:04
|
Nästa text
Föregående Elisabeth Nilsson |