Kanske har jag grubblat
så mycket över tillvarons svårigheter
att jag spridit dimma och giftig rök
i vårt gemensamma paradis

I detta töcken fyllt av snårskog
och vattenfyllda gravar
kan jag inte längre se min älskade
som följer mig på vägen

Jag håller mig nära och väntar
på den befriande vinden
som sveper med sig svårmodet
så att vi ser varandra

Det är nu den nya dagen gryr
Det är nu vi har chansen
När jag ser dig förstår jag
att du är mitt stora äventyr