du kallar mig fortfarande saker ingen annan kallat mig
du sitter fortfarande fast i mig
jag vet inte om du har fastnat i mitt hår
i mitt hjärta
i min mun

men din närvaro plåstrar om mig
dina ord läker mina sår
och fastän du inte lyssnar ibland
räcker det ändå

jag vill bli inbjuden av dina händer
andas in din doft
trycka in huvudet
mellan din axel och din kind

jag klarar inte ens av att titta bort
jag kollar på dig
din koncentrerade min
ditt leende
mönstret på din t-shirt
pepparkornet mellan dina framtänder

så även om det aldrig blir vi
så finns alltid du och jag
du får vidröra mig en gång till
och hålla min hand bara för nu
och hålla om mig så hårt att allt ledset kramas ut