jag ligger på en bänk på ett dagis ensam och klockan är snart två. jag är full, jag är hög på smärtstillande och thc flödar i mitt blod. men jag har Dig i telefonen. jag vill inte gå hem, jag orkar inte. jag blundar och hela kroppen känns bedövad, precis som mina känslor. jag rycker till när Du ropar mitt namn. mina grå ögon är trötta och förvirrade när jag öppnar dem men jag uppfattar att jag somnade till. oj säger jag. Du skrattar, jag ler. Du säger att jag nog borde gå hem innan någon kommer och jag förstår det men ber om bara fem minuter till. de fem minuterna blir en kvart och sedan en halvtimme och en timme. jag reser mig upp och det är svårt att gå rakt, eller att gå överhuvudtaget. efter två minuter sätter jag mig på brunnen vid busshållplatsen där jag rökt så många cigg i väntan på bussen till skolan. jag minns inte vad jag sa till dig men Du sa du mår väl dåligt och jag svarade att nej jag känner bara ingenting. aha sa Du. sedan samlade jag mina sista krafter innan jag gick de sista hundra meterna hem. jag la mig i sängen Du spelade min favoritlåt på gitarr genom facetime innan jag sa tack för du orkade prata med mig och somnade