Eftersom ord finns, finns även du någonstans i väven Ingolf. Att du kunde ha en sådan makt över väven att du kunde måla en hel värld för mig att träda in i skulle jag ha skrattat åt bara minuterna innan det blev en sanning för mig. Av en ren tillfällighet förstod jag att jag blivit utvald av dig då jag hörde viskningar som tydde åt det hållet.
För övrigt flöt mitt liv som vilken bybo som helst. Det var först när jag på kvällen då du går in i mig som en inre drift och drev mig ut på altanen varvid jag hörde lockropen från mina grannar för att därefter slungas in i ett hemligt rum samtidigt som allas kroppar blev ett med natten.
Därefter kom insikterna slag i slag. Om du ville att du skulle bli konkret för mig åstadkom du ett luftkantringsljus som påminde om en kort ljudstöt. När du så småningom kom att undervisa mig genom tankeöverföring förstod jag allt i min omgivning passerade genom dig och också levde genom dig. Slutligen uppträdde du nyckfullt i samklang och påverkade även mig att inte ge mig hän till min värld. Då fungerade sammanarbetat som bäst.
Efter en lång tid med mängder av övernaturlighet var det tydligen dags för en uppgörelse.
- Nu vet du mer än andra. Men bry dig inte om att skvallra. Ingen tror dig.
-Men det här kan du inte ha åstadkommit. Det mesta skedde innan du kom till jorden.
På Ingolfs roade leende fick jag plötsligt ödesdiger kunskap.
-Men om du har verkligen åstadkommit detta från en svunnen tidsperiod måste du ha övervunnit döden.
Ingolf log inåtvänt och bugade sig hånfullt.