Natten driver på oss och månljuset i din hud



den kuperade terrängen som är dina kinder och allt silver blod som missfärgar en trasig hjärna



Att tjuvstarta kärleken är den värsta formen av uppvaknande när jag inte har läkt tidigare illdåd



Det förflutna kokar sönder helt fungerande färdleder i tid och otid



Det blir svårt att agera normalt



När jag fortfarande är djävulens knulldocka och missfoster



Förgript sig på den sjuke oskyldige



Vill ha makt och kontroll där kärleken är överherre



Nedslagen och förnedrad i en långsam självrealisation



Som inte återspeglar vem jag tror att jag är



Utan bara världens slask avskum som du hade velat döda om du visste



De hemligheter berget sakta förgiftar grundvattnet med



Tills det är renat



Förlåt