Så en gång fann jag Faderns hand och vägen till honom som alltid var bred genom luftens grönskimrande svall. Medan aftonstjärnan var mitt ljus och under morgonrodnadens rus slöt vindrusets storm mig i dess famn. Å denna sidan stranden fann jag mig åter med Faderns hand i min och hans röst i vindens sus och smaken av blodsmaken i min mun Vi står där döden väntar och dimman saknar ljud Må det vara så att andra känner mig som obetydlig men jag är inte det i min Faders ögon. Han håller mig fast i hand till dess vildfåglarna kommer och jag hamnar åter i en kvinnas sköte som en nyboren man. (boren= född till något)