du vet den där känslan
när man tappar ett glas i golvet
och kroppen fryser till
det skär i magen
samma känsla kommer till mig
lite då och då
smyger sig på
låter skuld och skam sippra in
genom varenda liten vrå
tills det blir svårt att andas
tills tankarna blir svarta och destruktiva
tills allt känns meningslöst
och det är väl meningslöst
och det är mitt jobb
att hitta meningen
men hur ska man finna mening
när människor är så kalla
när besluten man själv fattar
skadar en mer än de andras
tänder en cigarett
känner ingenting
tänder en joint
känner ännu mindre
jag vill slippa känna
slippa tänka
jag ber varje kväll för att frias
från min tankar
från barndomens minnen som spelas upp
om och om och om igen
tills tårarna rinner ned för kinden
men det gör ingenting
då får jag i alla fall känna något
utöver tomrummet som förlamar mig
varenda dag
likgiltigheten stryper mig sakta
och fast jag egentligen vill vara kvar
känns mörkret så rätt
känns utvägen så lätt
jag spyr igen fast jag inte får
jag spyr och spyr tills det kommer blod
jag ler och hoppas att
känslan av nöjdhet stannar kvar ett tag
för jag orkar bara
känna den när den är destruktiv
jag vill inte göra
något som är bra
jag vill bara göra något
så jag får känna
ibland tror jag hela jag har domnat bort
gått in i en dvala
eller bara tappt känseln för gott
för ingenting spelar nån roll
om jag ska va ensam i det här
ingenting spelar nån roll
om jag ska känna såhär
och ingenting spelar nån roll
när jag är död