driver

hon säger

hon

ett jag

det driver kalla vindar över bergen

jag minns mina blottade ögon

knäppta i bön

jag skulle vilja omfamna bergen

med mina ögons hjärta

var gång stormord stiger fram

bäddar jag in dem

vill inte smitta

vill inte

smitta

skriver med vacker spets

vill ej skada ögon

allt detta vackra

visslaren blåser

i

träden

andedräkt

från den röda

eldrosens blad

är detta

ett öga i berget

en spricka

det stiger röda toner ur

ett varsamt kisande öga

en fjäderudd landar i

en rot

en stam

ett svar

med detta röda bläck stiget ur

jordens hjärta

skriver

tecknar

är detta ett

öga

är detta en

spricka i berget

jag hör bergsgetter bära hopp

röster av slag

bära onåd

ur denna ärgade kanna

hälls det av valnad hand

detta sprunget ur varsel

stiger över tröskeln

kanten

en tår

ett hav

brunnens ringar givna av år

åror

trädens ringar

vem

kan

bär stämmor in i fält brutna av

dragna linjer

drivna

in