Vissa dagar värker saknaden av att inte vara tillsammans.
En längtan som känns i bröstet.
Ett knip av kärlek.
Att separera sig från er för bara en liten stund känns allt för länge.
Vill vara samman varje sekund.

Tacksamheten för att ni finns.
Att ni kom till mig.
Det liv vi formar tillsammans.
Mitten och slutet av mitt, och början av ert.
Det finns inget större.
Inget vackrare.
Inget mer meningsfullt.

Ni mina själar som jag bar under hjärtat.
Ni som tydligt visade att nu vill vi komma.
Tack för att ni inte dröjde.
Er ankomst blev mitt hela jag.
Ni, så olika och unika.

Vi lever tillsammans.
Vi har det bra.
Det är inte alltid lätt.
Jag gör inte alltid rätt.
Men vi tar oss genom hindren tillsammans, hand i hand.
Vi gör vårt bästa.
Mina älskade.
Som ni kämpar.
Som jag älskar.
För er gör jag allt.
Ni är mitt allt för alltid.
Det känns som utan er, inget jag.
Väx inte upp för fort!

/mamma