Så stolt din kappa skänker
Ett lugn åt folk som tänker
Vars liv inte mås att stå still

Du kan storma och gapa
Eller sova och skapa
Ett drama åt de som vill

Du hör inte buller och oljud
Har alltid trotsat förbud
Ditt språk har en egen röst

Din likgiltighet inför kön
Inför färger, status och lön
Inger hopp samt föder tröst

Men när ingen lyssnar och ser
Du med himlen tävlar om vem
som är störst, vad är upp och ner
Vem är mäktig fast utan ett hem

Du speglar dig ofta i hus intill
I fabriker, hamnar och slott
Ibland du önska, kanske du vill,
Att fastare hydda du fått