Visst, jag kan läsa bibeln digitalt,
men då får jag en annorlunda känsla
av främlingsskap och ett slags tillgjordhet
och någonting jag gillar eller inte.

Precis som när jag läser poesi,
står orden närmare på vanligt papper!
Det gäller ännu mera bibelläsning
och kanske min lokala morgontidning.

Jag läser därför farsans gamla bibel.
Den har den bibelöversättning som
stadfästes utav konungen och gillades
år nittonhundrasjutton. Då var farsan

allredan hunnen upp till sjunde året.
Själv är jag född år nittonfyrtifyra
och faktiskt fostrad upp med samma bibel
som farsan blev år nittonhundraelva!

Den ligger här, som sagt, bredvid min dator
och blänker fromt i skärmens kalla sken,
just nu på denna sida för poeter.
Jag bläddrar gärna i den varje dag.

I farsans gamla bibel finns bevarat
det språk som snart är glömt och svunnet
med verb i pluralform, med genitiver
och kasusformer som det sjunger om.

Jag undrar just om farsan hade gillat
den nya översättningen från åttinio,
som vattnat ur de starka ord och uttryck
som både han och jag uppföddes med.

En bibels språk påverkar poesin
och motsatsen den gäller också.
I korsbefruktning ligger de bredvid
varandra, farsans bibel och min dikt.