Månen är mitt sällskap 

i den sena afton

ser mig öva på mitt namn 

In memoriam

tidevarven försvann så fort

i minnet bevarat

mest misstag jag begått

vinden fäster en tår på min kind

avslöjar ett beslöjat ego

vänder mig mot ångestögat 

som stirrar ilsket rött

vad vill du mig

vad vill du förgöra

natten är för lång

vägrar böja sig för gryningen

när ska gryningen besegra natten

läser mörkrets lyrik

gång på gång

jag vet att en dag finns för mig i morgon

i morgon ska jag inte dö

jag vet det men jag vet det ändå inte

för tiden andas ännu hårt

ur mitt spända bröst