Vi går mellan mörkrets stackar...
Vi bläddrar genom minnen och drömmar...
Vi söker dagarnas rester...
Vi försöker återställa pärlor till sina snäckor...
Vi söker den förlorade tiden...

Många dagar passerar
medan vi drunknar i livets virvel.

Vårt öde är att vi måste motstå dessa resande vågar
och dessa eviga lagar.

De starka slukar de svaga
och trampar på deras rättigheter.

Barnens trasiga kroppar planteras i marken,
föräldrarnas blod vattnar dem.

Därtill förblir rättigheterna alltid vid de starkas sida,
vad de är orättvisa.

Jo, framtill kusten ror vi,
men avlägsnar oss mer och mer!!!