Vad än snön egentligen skulle berätta om vår komplexa levnadssituation där vi famlar mellan en vardag i kaos och en helgdag i förlamande sorg så berättar den enda uppfattning som kan komma oss till del av snövädrets avspeglingar på vår situation om en fortgående pinande vind över slätten.

För visst, intalar vi oss, kan man skriva om nära ting speglade i vinterns metamorfoser för allt kan inte ens vinter och kyla ta ifrån oss
Men just när vi befinner oss i en mindre vanmakt än eljest kommer förvissningens förlamning. Är inte de ting vi kommer att skriva om alltför personliga så att endast vi kan få återkopplingar till sina liv?

Det gäller således för oss att övervinna vinterns vanmakt över oss men även om vi klär oss i ett aldrig så likgiltigt betraktande, ser det vesslesnabba omslaget mellan snö och tö till att vi upptäcker verklighetens smala näs sitter inklämda inunder oförsonlighetens branta toppar och dalar.

Som svar på vårt försök till befrielse kommer Ödet travande med branta påkar i form av Gångare-Lars en stencool typ rakt igenom drivorna i vad som skall föreställa vår värld helgklädd av solljuset men naken under vinden. Han ger oss en förintande blick innan den speglas bort av dagern som han ville säga: Vet ni då inte att drömmar som ni producerar inte har med något verkligt liv att göra?

Så slår väderleken om till en mattgrå yta av helt vanlig vardag innan vi hunnit ställa om vår Mimers brunn av konstlad lycka utan får hjälplösa åse hur avglanserna från vår verklighet har stått så länge i kylan att kärnan stelnat varför vår berättarkraft stelnat av och försvunnit i brunnens mörka djup.


Ordbetydelser Metamorfoser, ett diktverk om ett antal mytologiska förvandlingar av skalden Ovidius
Mimers brunn, vishetens källa, vid världsträdet Yggdrasils rot. Den som drack ur Mimers brunn kunde se och höra allt som hade hänt och allt som skulle ske.