Simmar, bubblar, babblar och skrattar med finaste vännen.
Skiljs åt efter bastun, hon till vilstol jag till omklädningsrum.
Blir yr svag och konstig. Ett extremt elakt illamående tar över hela mitt medvetande.
Ett svimningsanfall känns igen.
Sitter iklädd blöt handduk, huvud ner, andas frenetiskt och djupt bara med munnen. Allt för att bemästra illamåendet!
" Mår du inte bra?" en yngre tjejs röst. Nej, ett blodtrycksfall, blivit för mycket idag.
Tror jag ska klara ut det. " Säg bara till - vad du vill". Tack vad snällt! Hon går.
- andas på -----------------------------------------------------------
" Mår du dåligt? " ja ." Jag har vatten här". tack men jag mår så fruktansvärt illa, kan inte dricka just nu.
- andas på - -------------------------------------
" Jag går nu, klarar du dig? " ja det går säkert vägen,
jag lägger mig på golvet här om jag måste.
- andas på----------------------------------------
" är det ok om jag säger till i foajen,
så att de kan titta till dig? " det är ok.
-andas på---------------------------------------------
tänker att jag måste klä på mig underkläderna innan jag svimmar,
kanske bättre att försöka ta mig in till toagolvet
och ligga där, annars skrämmer jag dem som kommer in.
- andas på---------------------------------- stört omöjligt att röra mig.
Grönklädd tjej frågar om det är någon som mår dåligt här inne?
Ja, säger jag, fått ett blodtrycksfall
-andas på--------------------------------- " vill du ha en halv banan? "
nej, jag har med mig egen mat. -andas på-----------------
det går bra, kämpar med illamående.
"Är du ok?" -andas på--------------------------------
jag klara mig. " Ok, bra!
Jag kämpar på!
Den grönkädda tillbaka med ytterligare en grönklädd med en jättestor väska
(antagligen hjärtstartare) de talar om bananer igen.
- ANDAS PÅ------------------------------------------
förklarar min situation.
Äntligen känner jag att jag bemästrat det mest elaksinnade illamåendet,
det vänder sakta men säkert. De tror mig, säger att jag måste ta det försiktigt,
resa mig sakta, äta, inte cykla osv. Javisst jag tar det lugnt äter o sen måste jag cykla hem. Nej, du får inte cykla. Klart jag måste cykla, tar det lugnt.
Hon svarar inte. De känner sig trygga med att jag klarar mig,
säger att det finns en röd nödknapp i duschrummet,
det är bara att trycka på den om det behövs! Tack, jag klarar mig nu!
-andas fortfarande på----------------------
en ny röst, " hur är det egentligen?" det går bra tack!
Berättar min situation, hon berättar om en liknande situation hon varit med om. " Man måste ta det på allvar, det kan var en stroke".
-andas på----------- nej stroke är det inte tänker jag, ett blodtrycksfall! Sakta men säkert övervinner jag illamåendet med andningen. Sakta, skakigt, omtumlad och tacksamt tar jag mig hem till min trygga soffa.