det var en natt i Pigalle
jag drogs in i en värld
som jag nu förstår
inte fanns
på riktigt

men där och då
kanske den ändå gjorde det
för vad vet jag
om livet i Paris

och han var en av dem
som levde där
en magisk man
i Montmartre

solen gassade
vi låg och kysstes
i en park
i Belleville
blockerade ljuset
ovanför
med våra händer
i ett nät

när jag gick
stod han ute på gatan
och spelade trumpet

allt i hans lägenhet
var vackert
så utstuderat
men ändå brokigt

hela han var vacker
hans kropp var len
som min egen
hans lockar
gråsprängda
men han var ung
endast tjugofyra

han skämde bort mig
han visade mig runt
i landet ingenstans
där man aldrig växer upp

men det var en av två sidor
vilket jag nu förstår
vilket jag borde förstått
när vi låg där hemma hos honom
i mörkret
i en obäddad säng
och han sa
maybe I will kill you

vi höll kontakten
inte jag egentligen
men han ville ses igen
han hade antagligen
vävt in mig i sin matta
av fantasier
vilket han kom att ångra

resten är inte intressant
men han var iallafall här
här hos mig
i mitt land
i min stad
i mitt hem
i min kropp

han drog i mitt hår
när han knullade mig
mitt huvud var bakåtböjt
som om min kropp var av tyg

rosorna jag ville visa honom
hade vissnat
och kyrkan vi skulle gå till
blockerad
av grävmaskiner och stängsel

vi satte oss uppe på ett berg
såg på solnedgången
och hörde på
när ett fotbollsgäng tränade

han ville inte ha kondom
han gillade ingenting med plast
en skymf i hans synfält

den här mannen
var lika förvrängd
som Dorian Gray
men så blir det
när man misshandlar
ett barn