Runt vår penna passerar morgonljuset och blir till bokstäver så att all din ansträngning borde bli till fulländning och odödlighet. Men dock inte alltid. De scenariska ovädren packar in de olika scenariona sedan du gått och dödens mur ändå blev kvar i scenrummet De bakomliggande krafterna låter dig stå där varje gång som månen går upp, medan pjäsen repeteras för vilken gång i ordningen är det ingen som vet.
Stenarna i vår regnskog glittrar fram träd på himlen, samt skapar ljudmattor och stämning, medan marken översållas av publikens hälsningar under tiden som den gungande dyningen ute på sjön låter min färdkropp lysa vit bland en viks mörkblåa vidd. Ur djupen tonar Dödens Drängar helgelser sedan de bytt roll med människan och försett dem med välsignelser och sytt fast en blomma i deras skjortor som ett sällsamt mellanspel innan döden kommer och låter kropparna rasa ned i hålorna som grävts ut i trädgårdslandkapet.
Detta är den tid då skyarna och vinden tävlas om att låta vår penna skapa scener som vi som skådespelare skall fullända till en kräsen publiks oljud sedan våra felslagna framträdanden blivit verklighet.