Allt som rätteligen borde vara en del av dig vilar numera i textens sköte.
Samtidigt befinner sig din stora blodådra på handryggen i ditt synfält samtidigt som de sommarvarma vattnen från sjön sköljer in över terrassen.
När vindarna börjar öka ute på sundet har de beslutsamma spåren efter dina fötter stannat framför i en ålderstigen gunga som rör sig mellan träden där rastlösa fåglar funnit ro och deras ögon ger blinkade impulser till den starkt trafikerade motorvägen utanför vårt fönster.
Ingen känner egentligen den andre;
de bara träffas under trädens kronor men jag vet hur kaosartat det blir när de möts. Fåglarna fastnar i den ställning där de brukar sova med andra ord i en sorts av skuggorna färgad fosterställning.
Jag vandrar ut ur rummet för att i görligaste mån kunna se obesvärad ut när jag träffar mina vänner.