Jag är skodd för att befrämja verklighetens likhet
särskilt som min skugga balanserar på en karm av ett av
vinden genomblåsta fönster
Sakta men säkert krymps ytan för min figur
varvid den tar fatt i vinden som för den till en av
de talrika torgen i vår stad
där man applåderar takryttares konster
då de balanserar ibland flera stycken ovanpå varandra
på taknockarna på rådhuset
Troligen är det ett jubileum
för man delar ut matskålar med allehanda frukter
men så upptäcker jag en skugga
som bemannar mitt synfält
-Är det inte dags för dig att ta luffarritt med vinden
fram till morgonrodnadens dyning
så att den tänder sitt ljus över jorden
hör man vinden uttala den
Det är väl lika bra att lyda med ens
så jag slipper att bli avskild från min verklighet