I den nygamla förvandlingslagen
lyder endast en del av mig själv
och lunkar håglöst in i normaliteten

där det definitivt inte finns plats
för
en stigfinnare av frilagt gods från kollapsande stjärnor
i himlametropolens landskap
eller verkligheter som står mig så nära
att hela min kropp känner av smärtan av att lämna ut dem

Men i annat fall
hade jag inget att skriva om...