Jag tänker nu på Jesus Krist,
hans utsatthet och bostadsbrist
en natt för länge sedan.
Men är det inte ganska trist,
att jag på julens förstukvist
skall tänka på det redan?

Jag tänker nu på Jesus Krist,
som dingla skall på glitterkvist
så snällt i julegranen.
Med herdar runt som dumma spån
han skyltar skönt på krubbans strån
så söt som marsipanen.

Jag tänker nu på Jesus Krist.
När tänkte jag på honom sist,
när rörde han mitt hjärta?
Måhända minst i julens tid,
i överflödets falska frid
och samvetsdödens svärta.

Jag tänker nu på Jesus Krist.
Det gör jag varje dag, förvisst,
också i nattens töcken.
Han finns i tanken varje stund
och följer mig i årets rund,
om helgdag och i söcken.

Jag tänker nu på Jesus Krist,
hans genomstungna hand och vrist
och fula födslomärken.
Han passar inte riktigt in
bland skinkor, glögg och tomteskinn.
Jag tänker mer på värken.

Jag tänker nu på Jesus Krist...