Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Någon gång i mitten på det tredje millenniets första decennium, så gick jag på universitetet med en flicka från Nagano. Hon blev den jag älskat mest av alla, mycket vatten har flutit under bron sedan dess. Men nu så nyligen så vill hon vara mitt hjärta ig


Jag har inte sätt dig på åtta år.

I en tanke, mitt hjärta, har jag redan satt segel.
Genom livets lätta regn, har våra kläder blivit så våta.
Jag har inte sett dig på åtta år, men du säger att du väntar i Yokohamas hamn.
Om du ens minns mig, finns det ingen jag kan fråga.
Det är inte ofta det är så, men jag känner ej en, som vet vem du är.




Prosa av Marcus B
Läst 188 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-12-04 22:37



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Marcus B
Marcus B