decembermorgon

ljudlöst mörker

släpar mig upp

tassar fram

i köket

i yllesockor

håret på ända

tänder staken

kaffet på

ser genom rutan

pudersnön

som fallit under

natten

doften av

stearin och

pepparkakor

blandas med

hyacintens

tunga

fräna

tar koppen

från hyllan

en rörstrand

den är så

fin

kapselmaskinen

brummar i

tystnaden



dagarna magiskt

förvandlade

inbäddade

som om någon

lagt en

lovikkavante

över naturen i

ett försök

att

läka

såren



jag försvinner

med koppen

in i

minnen

av bardoms

jular

för en stund