När vårt förgångnas ekon klingar alltmer spröda,
förvittrar alla vallar och försvar.
När kärleken var vackrast, var dess sånger röda.

När åkermarken inte längre frambär gröda,
blir hjärtats sång en tyst reservoar.
Vem av oss valde då att kärleken föröda?

Nu, när i hast vi närmar oss de redan döda,
står kärleken vi hade ändå kvar.
När livet var som vackrast, var det sång och möda.

Vem av oss valde ändå att till sist förblöda?