Ensamheten är värdelös på att strukturera vardagen,
ändå, umgås jag så gärna med den,
livet är underligt.
Jag är barnsligt road av att sudda bläck,
och titta på rosa strumpor ,
på redan upptagna fötter.

Jag är inte som andra,
men det fungerar rätt okej ändå!
Själen är djup för livet här,
jag gråter inte,
jag biter ihop tills värken är ett faktum,
livet göt ont,
ofta,
men inte alltid.