Vad händer den dagen jag inte kan skapa längre?
Gå in i den tanken, skapa utifrån den...
Eller bara iaktta dina känslor...

Vem Tar dina känslor?
Som i att Iaktta, det låter ju faktiskt likartat jämfört med frågan.

Barnet till mig, om jag bortser från det fysiska barnet, som snart kommer till världen...
(Hur är det möjligt?)
Världen skapades i det inre, när mamman frågade sig frågan inom parentesen, hur kärleken till ett barn kunde vara så STOR?
Så stor, att inga andra tankar fick rum...
Inte ens i sitt inre.
Om det berodde på tidsbrist och hängivenhet till det nya barnet, kunde inte besvaras.