Jag tågar runt på Tågaborg
bland rika fastigheter,
den stadsdel här i Helsingborg
med hus och lägenheter,
som tronar med sitt överflöd
högt över andras slum och nöd
och lägre kvantiteter.

På kullerstenar, krattat grus
och breda esplanader
jag tågar under lyktors ljus
bland borgarnas fasader
med jugendtidens ornament
och dagens strama sortiment
av rikedomens grader.

Visst är det fint att titta på
på söndagspromenaden,
men eftertanken går också
till skillnader i staden.
Jag tågar hem från Tågaborg
med hjärtat delvis sänkt i sorg,
med tyngd på skulderbladen.

Ojämlikhetens skuld är stor,
de rika får allt mera.
Det syns ju var och hur de bor
och lever et cetera.
Men kapitalets marknadstorg
är stenhårt, så på Tågaborg
är nog att promenera!