Jag sitter i min tankebubbla som jag själv tänker att jag tänker. Där är allt så välbekant: den sköna tänke- och skrivfåtöljen, anteckningsblocket och reservoarpennan, alltid en sådan, aldrig kulspets eller blyerts. Bredvid stolen står ett glas ambrosiansk nektar från tänkta olympiska höjder. 

Men precis när jag sätter pennan mot papperet gör sig verkligheten påmind eller vad den ska kallas. Trump och Thunberg klampar i osaligt tvllingskap in på scenen och bomber exploderar i bakgrunden till kulspruteknatter.

Jag hivar snabbt i mig min dryck och skjuter bläckstrålar mot verklighetshallucinationerna medan den globala nedkylningen startar. 

Trump spelar trumpet trumpet medan Greta gör världen lite mer Greta.

Själv tycker jag det är en krystad story så jag låter den lösas upp i sina beståndsdelar.

Min tankebubbla fylls med hemlösa bokstäver och en doft av åldrande fekalier.  Jag hoppar ur bubblan och slutar tänka den för att i stället kolla det senaste på faecesbook.