Nu är det fem minuter kvar till maten.
Med blyerts skriver jag en svart sonett,
för nyss förmälde radioapparaten,
att kalla kriget åter blivit hett,

att bomber kastats utav alla typer
på människor som intet ont har gjort,
att krigsvansinnets lömska giftorm kryper
allt närmare min egen trygga port.

Nyss var det färdigdukat på balkongen
i solens glans och framför fyllda fat,
men plötsligt blir det mörkt och fågelsången

har tystnat tvärt i krigets larm och hat.
Nu kan det vara allra sista gången
jag sitter här och väntar på min mat.