Jag har tagit ett nytt steg i vuxenlivet.
Har lagt stimulantia på hyllan.
Mår som en prins.
Tillåter mig
att älska alla.

Jag vet nu
att jag är en stannfågel.
Då kan jag röra mig obehindrat.

Jag har levt mig fram
till viljan att leva.

Jag flög genom berg och eld;
idag kan jag tycka det var en baggis
att överleva självmorden, samvetskrigen,
minnesförlusterna, ångesten.

Jag blir 64.
Jag är på gång.
Vill.

Det är så jävla lätt.