Löften kan svikas redan i början.
Träden bär kronor av moln.
Domherrarna i röda tröjor
och skatornas upprustning av fjolårets hotell
med konstfärdiga stickningar
och korsbroderier av pinnar
är fönstertittarnas enda underhållning.

I mitten av månan börjar luften fyllas
av vardagens damm.
Solen ställer om sin väckarklocka
efter morgontågens nya tidtabell.
Stearinljusen fladdrar nästan i onödan
över middagsborden.

Resten av januari fylls av suckar
av försonlighet.
Sparvarnas sekundsnabba utflykter är skisser
till kommande kurbitsmålningar
i april.

De sista dagarna
reser sig himlen några millimeter.
I trädkronornas korsvirke gungar
småfågelmjuka småfågelbon
som övergivna törnekronor.
Vinden sjunger salighet
och gåtfullhet.

Men bakom hörnet lurar februari
med vårhacka
och såriga spelkulehänder...