Det har i år gått 35 år sen Tage Danielsson dog
och jag kan knappt fatta det.
När jag föddes 1956 startade hans samarbete
med Hasse Alfredsson. Under 29 år tillsammans
skapade de... ja, de skapade tamejfan delar och
en förlängning av Per Albin Hanssons Folkhem.

Tage Erlander styrde med sossarna under stora
delar av komikerparets storhetstid.

Svenskarna var världsbäst på massor av bra
saker...social välfärd och solidaritet. Vi skrattade.
Vi skrattade tillsammans åt och med Hasse å Tage.

Olof Palme dog året efter Danielsson. Han
hade aldrig varit lika trogen "rörelsen" som
Erlander. Hade inte det rätta patos som
höll ihop Sverige med Erlander som
landsfader. Danielsson själv var mer landsfader
än Palme.

Deras slags humor finns inte längre för den
var förankrad i politiskt och humanistiskt
ansvarstagande och engagemang ( Amnesty t ex )
vilket dagens "stå-upp"- humor och annan
"slap-stick" inte gör.

Sängkammarfarsen och bondkomiken har på
nåt märkligt sätt överlevt genom åren men
inte heller den genren bär på det allvar som
Hasse å Tage stod för. Och framförde med hjälp
av humorn.

De var verkligen ett levande exempel på så mycket.
Karlars kärleksfulla, trogna vänskap, politiskt
medvetande, livets allvar inom alla områden och
allt detta blandat i en säck, framfört med humorn
som redskap. En underbart ROLIG humor med
massor av uppkäftiga undertoner utan att nånsin
bli äcklig, slapp eller billig.

Om något av Sveriges storhet på det internationella
området dog med mordet på Olof Palme så hade
svenska folket redan ådragit sig livshotande skador
här hemma i Folkhemmet med Tage Danielssons död i
svår hudcancer 1985.

Och visst är det väl märkligt att man kan
gråta över en människa man aldrig träffat
men jag gör det nu. Jag gör det först nu
när jag minns och skriver om Tage.
Allas vår Tage.

Sen vet jag nu att när ett folk slutar skratta
tillsammans har något slutat vara roligt.

Jag glömmer aldrig hans ord om klokhet.
"Utan tvivel är man inte klok".

Och min favorit

"Om man vägrar att se bakåt och inte vågar se framåt så måste man se upp".