Mitt alldeles egna kontor...
Existerar en stund på morgonen, men sedan existerar det inte mer under dagen.
Jag har en fast hållpunkt.
Att skriva på tidiga morgnar, när ingen annan är uppe.
Ty dels är det bra att ingen annan är uppe, så att min kreativitet får flöda i lugn och ro.Men även den lycka, som jag upplever dagligen (För det mesta), övrig tid, när det inte är morgon längre...
Kan Kreativitetens källa, istället för Visdomens känsla komma till skott, i mitt sinne, men då...
Kan jag inte skriva ner det i mitt kontor, ty det existerar ändå fysiskt inte förrän nästa morgon. Och tystnaden avbryts av någon man älskar, men som man kan bli så arg på, för att den personen förstört ens kreativa pitch för den gången.
För att kontoret som sagt inte existerar...
För att man bor trångt.
Så blir den kreativa förmågan begränsad...
Men kanske man ska vara tacksam ändå...
För att något alls blir skapat.
Och man måste inbilla sig att morgonstund har guld i mund, och att det är då kreativitetens frö gror.
Man måste tro det, för att man inte har något annat val.
Nej, kreativitet som flödar under dagen fås ingen tid,
Ges ingen tid.
Så...
Kreativiteten denna morgon...
Begränsat, men ändå bra!