Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Foto: Eget


Årskurs 3

Jag är 10 år ligger på skolgårdsmarken under trädet. Fälld av någon annans ben. Glåporden haglar: glasögonorm, prickig korv. De cirklar runt närmare och närmare.  De vuxna passerar och väljer att tro att det bara är en lek. Jag ser upp i trädets krona. Bladen ropar kom hit till oss.  Glåporden ekar svagare och svagare. Jag blir onåbar för de onda orden.  Mobben löses upp, avtagen makten. Rädslan virvlar bort och jag ligger kvar en liten stund. Ett löv landar på kinden. Viskar till mig att de har fel. Jag reser sig upp fast besluten att gå min egen väg.

 © Eva Hedlund fd. Langrath

 




Prosa (100-ordare) av Eva Langrath VIP
Läst 504 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2020-01-19 17:23



Bookmark and Share


  KattenKin
Man undrar hur de kan missa så mycket mobbing de som valt att vägleda barn? Och så utbrett i tid och rum. Mobbingoffer är i klass med tortyroffer, ärr och trauman som sitter för livet, och som mer eller mindre färgar och formar framtiden. En stöld av tillit, inbrott i annans känsloliv och slå sönder ett psyke. Jag avskyr mobbing som även sker bland vuxna på arbetsplatser etc. Och ondskan som ser mellan fingrarna. Ledsamt och upprörande.
2020-01-25

  ULJO
Vilka härliga minnen. Inspirerar
2020-01-20

    M.A.J.R
Mobbning påverkar människan djupt, som Fenix ur askan reser man på sig igen och blir starkare.

Jättefin bild som du lagt upp, vackert träd, färgglatt och livfullt!
2020-01-20

  ResenärGenomLivet
Mycket berörande...kommer ihåg när man själv va i den åldern...tycker om styrkan i dina ord på slutet...
2020-01-19

  Ewa-Britt Nilson VIP
Mobbning då
och nu lika illa
som när du trilla
dit, inget att gilla
ändå det fortsatt hit
denna skit, man kan
ju undra om det bara
är kvar för att ingen som
kan, ens bryr sig om detta,
OM, tänk hur mycket det
för andras liv hade kunnat
underlätta... Om de vågat
åt gott håll sin fot sätta...

2020-01-19
  > Nästa text
< Föregående

Eva Langrath
Eva Langrath VIP