Hörde en intervju med en för en tid sedan avliden professor i filosofi.
Fastän jag i många år försökt motverka min svenska, kungliga...…..
Så kände jag ett litet hugg hjärttrakten.
Och vad var det som jag blev lite "avis" på
Jag kan försäkra det var inte intervjuoffrets professorstitel. Nej lång därifrån Det var först att hen väldigt tidigt visste vad hen skulle syssla med trots att yrket inte var vad kan säga marknadsanpassat dvs efterfrågan osäker och utkomst kanske osäker
men denne lyssnade på sin inre röst som tidigt berättade vad hen skulle ägna sig åt det andra var hens egenskap att kunna arbeta så länge och oförtröttligt.
Om man använder undertecknad som avskräckande exempel så möter en människa
med nästan motsatt läggning. Dvs jag hade extremt svårt att staka ut en livsväg för mig själv och sköt upp yrkesvalet i det längsta. Eftersom socialdemokraterna så att säga krattat manegen när det gällde åtkomst till högre utbildning kunde jag rota i
universitetets utbud i kurser. Det här var ungefär vid den tidpunkt då diskussionen om UKAS stod som hetast och förslag om olika varianter för att begränsa tillgång till
universiteten bollades fram och tillbaka mellan samhällsinstanser men ännu hade inget beslutats vad jag vill minnas. Men andra tider skulle följa.
och hur var det med den andra egenskapen? Förmågan att låta arbetet sluka upp en helt. Tyvärr har vi i detta fall en som alltför ofta känner att gräset är grönare på andra sidan staketet. Det är nog därför jag extremt vaken på argumenten att de gör på ett annat (bättre) sätt i Norge eller Danmark.
Eller som sägs They do it differently In Zambia