Jag är född i sköra flammor.
Med ett oskuldshjärta -
så hett av längtan det slår så hårt- det tåras av kokande blod
Nyfödd vaknar jag i skymningstimma
Solen dör och skänker mig liv;
Jag antänds när du rör vid mig
En liten gnista, svag beröring och jag är din
En fackla blir jag, som lyser upp din väg.
Jag är din, bara din
En fackla i dimman
Till värn mot kylan som biter ditt skinn
Jag bär din smärta och lättar ditt sinn
Din, jag är din
Du ska lämna mig när morgonen väntas
Du ska överge mig när dimman lättar
När solen tränger genom dunklet
Och dess strålar tränger undan natten
Då slocknar jag.







© David Hermansson svensson 2020