Skuggsjäl betraktar svältande skördefälten.
Skapt ur frostens säd är jag som
en bruten länk i en ändlös natt.
I de bortglömdas näste vakar barn av vinterns korn, där lyser solen blott för de levande och jag är död, hungrande i en rotlös längtan.
Obarmhärtiga sol, i ditt ljus blir allting så hånfullt och fult.
må du slockna ut och göra mig blind; jag vill inte se, inte se någonting mer. ta mig och ta mig i ett ögonblick, förlös förlorad son.