Pupiller som bottenlösa hål
I tårglans dränkta ögon
Skotthål i glas
Kärnor dit allt blåser in; allt det som vill mig ont

Där inne, där stannar det kvar,
Söndrar och tär i mitt plågade kött
Skotthål i glas
Kulor av hat;
inbäddade i söndertrasade,
blodiga nerver
För skör ligger vävnaden och
Skyddar det bly som långsamt dödar
Skyddar det bly som långsamt förgör

Skotthål i glas
Kulor av hat
Var det du som sköt mig?