lys upp min själ

värm mitt frusna hjärta

vederkvick min själ

jag är en törstande i öknen

en vilsegången vandrare

en själ med förlorad empati 

dömd att vandra för evigt

på en härjad och förrödd jord

krigarens lott är utanförskap

de vill vi ska försvara dem

men föraktar oss i smyg

de flyr och lämnar oss kvar

kriget är vår enda existens

det upphör aldrig

först när människosläktet går under