har vi alltid stirrat ut i rymden?
låtit blicken fastna mitt i rörelsen
bortåt, till månen
- bleka spegeln, samma färg som sperma
eller ögonvitan där våra tomma blickar möts:
i det mörka havet,
hennes nariga händer (upprivna nagelband)
letar sig upp över ryggraden
en tidvattensrörelse utåt
tyngdlös över ensamma månhavet

hon andas. hon blundar. et cetera.