I lampskenet
Såg du levande ut
Sinnet var dock stumt
Och ögonen
Vid närmare titt
Tomma
De vakna timmarna genom nätter
Tog ut sin rätt

Orden du rullade mellan tandraderna
Menade liksom ingenting

Barnet jag var då
Förstod inte innebörden
Fattade inte smärtan
Du bar inom

Den förvred ditt ansikte
Lade sig som ett mörker

Gav din mun ett snett
Elakt leende

Och rädslan
I ett litet hjärta
Blev ett ärr för livet